Resurection

eh, jag vet inte vart jag ska börja faktiskt !
Jag mår bra för det första, faktiskt det gör jag (med handen på hjärtat).
Men det är så här att jag och Wil ska skiljas.
Saker och ting fungerar inte som det ska mellan oss, och det har det inte vart sedan länge.
Vi har verkligen försökt att få det att fungera men vi kan inte längre.
Jag är så less på allt nu så nu har jag flyttat ut med potatisen.
Vi bor hos mamma för tillfället men imorgon så ska jag till morän för att kika på en trea.
Hoppas att den är fräsch för då tackar jag ja på en gång. Vill verkligen ha eget nu.
Måste erkänna att jag mådde skit från början men nu så ser jag det som något positivt.
Har vart tillsammans med Wil nu i fyra år, blev tillsammans med honom när jag var 16.
Kan verkligen säga att jag har älskat den här karln med hela mitt hjärta med stolthet.
Han har också älskat mig för det har han bevisat också, vi har en lååång historia tillsammans.
Skulle jag berätta så skulle ingen tro mig vad vi gått igenom. Det har varit ett stort äventyr och vi har bevis på våran kärlek, potatisen. Men precis som saker får en början så får dom också ett slut. Är tacksam för våran tid tillsammans men känner att det liksom räcker, måste börja leva på riktigt! Känns som om jag inte gjort det på ett tag nu. Måste få andas igen, verkligen känna att jag lever. Vi älskar varandra fortfarande men det går inte, tragiskt i know! menmen...
Vi ska försöka ha ett bra förhållande med varandra för potatisens skull, våran prinsessa.
Tänker positivt för att jag vet att allt kommer att gå bra, jag kommer att klara mig!
Mamma är min förebild, hon var ensamstående under 18 och det gick fintfint.
Varför skulle inte jag klara mig?
Jag är inte precis den första eller sista ensamstående morsan på jorden.
Jag har så många fina saker att se fram emot, körkortet, plugget att maya börjar på dagis.
Ett nytt kapitel i mitt liv, pånyttfödelse!
Vet att jag inte har skrivit på ganska länge men nu så vet ni!
Måste bara säga att jag är så tacksam att jag har så fina människor runt omkring mig.
Tammi, Sara, Maria! skulle det inte vara för er tjejer så vet jag inte vart jag skulle ta mig till. Älskar er så mycket att jag spricker! Gråt inte nu Tammi haha ;)
Ne men allvarligt! Älskar dig tjejen, och tack!
Jag ser verkligen fram emot det här nu, känns lite konstigt att säga det men det är sant!
Trodde aldrig att jag jag skulle gå igenom det här men jag är tacksam för våran tid tillsammans, och för att jag fick uppleva kärleken på det sättet.
Fuistes, sos y siempre seras mi gran amor!




xoxo La Eleniita