Efter ett år

Ja det var än ett år sen jag skrev här inne! Saknat att få skriva av mig faktiskt så jag tror jag kommer att göra en comeback här inne så småningom! Sist jag skrev så låg Anton på sjukhuset. 2013 är ett år min familj aldrig kommer att glömma! Vi förlorade nästan Anton men han visade alla att han är en riktig kämpe och kom ut ur sjukhuset som om ingenting. Det enda som påminner oss om att det verkligen hände är han 15 cm långa ärr ovanför hans högra revben och ärret där dränen gick in. Jag kommer att berätta lite mer om det sen för det blir ett långt inlägg! Annars så är det full rulle med bägge barnen och som vanligt så hinner jag inte med mina små. Tro mig det har inte varit lätt att komma tillbaka till det normala efter sjukhusvistelsen för jag hamnade i en rejäl svacka som jag fortfarande kämpar med. Jag känner att jag nästan är helt tillbaka men j*vlar vad svårt det har varit att komma upp på benen igen! Känner mig så himla välsignad att ha en sån underbar familj, släkt och vänner som varit vid min sida hela tiden under denna svåra period. So blessed! Nu vet ni i alla fall att vi lever people, på återseende!

Mammas kämpe <3 nbsp="" p="">