Herregud vart tar tiden vägen? Min Maya blev sex år förra månaden, sex år!! Har jag verkligen haft henne så länge? hon kommer fram till mig och säger att hon tycker att nedertanden sticker utåt. Jag undersöker tanden och ser att bakom dom första två nedertänderna har dom två nya stuckit fram! När hon får reda på det säger hon " jag är stor nu mamma ". Alldeles riktigt, min tjej är inte så liten längre och jag känner mig så chockad för i mina ögon så ser jag fortfarande min lilla maya papaya. Men hon börjar sexårsgruppen nu i höst och och när jag tänker på det så hinner verkligheten ikapp mig och jag blir rädd! Har funnits stunder undes dessa år då jag har haft depressioner och när jag mått bättre så känns det som om tiden bara flygit iväg och det känns som om jag missar en massa! Vill inte missa en sekund av mina barns utveckling för dom stunderna kommer inte tillbaka! Får ångest ibland och bara kramar om barnen för jag vill inte att dom växer, vill att dom förblir små hela livet! Hela livet!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar