När man blir mamma så glömmer man bort hur stora, och hur mycket ens egna barn kan själv. Idag blev jag tvungen att skicka min lilla tjej själv till skolan då jag blev sen och skulle stressa och lämna Anton. Hade aldrig hunnit lämnat henne utan att komma försent till ett möte. Maya tyckte det var spännande medans jag själv höll på och få en hjärtattack. Jag ringde till skolan och frågade efter henne och dom sa att hon hade kommit och satt i samlingen med alla andra. Min maya! Min tjej, mitt allt! Att hon är så modig! Hon vill gå till skolan själv från och med nu med det går jag inte med på! Det här var bara en engångsförteelse. Hon börjar bli stor men allt har sin tid :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar