Hade kvällspasset igår och när jag väntade på bussen så stod jag där och tänkte på allt som hänt under dom senaste tre åren. Konstigt hur livet kan bli ibland när jag tänker på människor man träffat som varit en del utav ens liv men som måste gå på grund av olika skäl, men hur dom finns kvar i ens minne. Spelar ingen roll om det är negativt eller positivt men dessa erfarenheter hjälper en att växa och mogna som person. Sen så slog tanken mig på hur nära jag är min dröm, hur jobbigt det har varit att komma just till slutspurten! Under dessa tre år har så mycket hänt! Anton blev dålig, jag hamnade i en rejäl svacka som verkligen tog tid för mig att komma ur, relationer nådde sitt slut och jag tog steget av att vara själv, jag fick min diagnos och började förstå vem jag är och varför jag är som jag är! Och att jag är så nära att klara det sista ämnet som behövs för att få högskolebehörighet! helt sjukt! Vägen har varit lång och med en massa utmaningar men jag klarade det. Jag inser mer än någonsin hur liten och stark jag är! Om allt detta har hänt under tre år? Så undrar jag vad mer kommer jag att få uppleva om ännu tre år haha ? Vad det nu än är så är jag starkare än någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar