Kommer aldrig att sluta le!

Sakta men säkert har jag kommit upp på fötter igen efter njurinfektionen. Har inte varit det lättaste då alla mina krafter försvann, har varit så svag i kroppen och haft så ont i mina leder! Började jobba för två veckor sen och har haft det tufft med lyftningar men nu så! Det är den fysiska biten men när det gäller den mentala delen så är det sådär....
Har ett omprov på matten som jag helt tappat motivationen att plugga till. Känner mig stressad över detta då jag är så nära men huvudet säger nej. Ana och Angi tjatar på mig att jag måste ta mig i kragen, men hur då när orken är helt borta? Fan! Men jag ska göra ett försök. Kommer inte kunna förlåta mig själv om jag inte ger det ett försök i alla fall, kuggar jag igen så får jag tenta om helt enkelt! Något jag lärt mig är att man måste hålla sig positiv under alla omständigheter även fast det är svårt ibland. Men även omständigheterna så kan jag inte sluta le! Finns så mycket annat som händer runt omkring mig och det finns en väldigt fin person i mitt liv just nu som får mitt hjärta slår ett litet extra slag, underbart! ^^,