Wow! Står här utanför matsalen just nu då Anton och hans klass äter lunch. Har sånna blandade känslor. Förstår inte att min son blivit så stor, min prins! Nya klassvänner och helt nya lärare för honom. Han fick sitta på mina knän när dom satt i ring då han blev rädd. Han började gråta och jag kände hur jag också fick tårar i ögonen. Min älskade son! Jag förstår honom helt, allt är så nytt för oss. Men jag hoppas verkligen att han hittar vänner i klassen och att han känner sig som hemma där så småningom. Skolan verkar jättebra och lärarna verkar jättegulliga :) så det är ju ett plus! Maya började tvåan idag men Wil fick följa med henne då jag behövde vara med på Antons första dag på sexårs. Längtar att få komma hem och prata med henne om hennes dag. Fan då! Kan någon snälla stoppa tiden?! Jag vill inte att dom växer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar