Min älskade morfar somnade in 07:40 igår och alla var och sa farväl en sista gång men jag stannade hemma. Vill minnas honom som han var. Jag skrev ju att jag inte skulle gå tillbaka till sjukhuset men jag var vak igen lördag natt. Kunde inte leva med att jag lämnat honom... men jag var inte till sjukhuset igår med alla andra i släkten för att se hans lik. Vill minnas honom sovandes med färg på kinderna. Alla samlades sen hos mormor men jag stannade hemma igen. Klarade inte av att umgås med folk. Grät okontrollerat i timmar. Ana kom över och höll mig sällskap tills jag mådde bättre. Jag var och jobbade idag för jag vill inte stanna hemma då jag får sån ångest! På vägen hit så kände jag gråten i halsen.... det kommer att gå över men det kommer att ta tid. Älskade morfar! Vad jag kommer att sakna den mannen!!!!
Te ame te amo y siempre te amare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar